Hem » Långfärd, Läsvärt

Långfärd   Läsvärt

Sjöbjörnarna skyddar naturen och vattnet

25 februari 2015 – 19:10 Kommentarer inaktiverade för Sjöbjörnarna skyddar naturen och vattnet

Sjöbjörnarna: del 2

Sjöbjörnarnas miljökommitté har arbetat sedan början av 1990-talet. Där finns experter av olika slag som arbetar med miljöfrågor i yrkeslivet. Även en författare och journalist som har hjälpt till att förmedla budskapen finns med.

Sjöbjörnarna har ordnat tak över diskplatsen och kallvatten från kran. En vedeldad vattenvärmare finns också. Diskvattnet leds ut på marken.

Sjöbjörnarna har ordnat tak över diskplatsen och kallvatten från kran. En vedeldad vattenvärmare finns också. Diskvattnet leds ut på marken.

Miljökommittén har arbetat med vattenkvalitén i hamnarna. Man såg att kvalitén på vattnet blev allt sämre, och även i Östersjön. Man ville göra något åt det. Med start 1996 har vattenprover tagits varje år under högsommaren i hårt belastade hamnar med dålig vattencirkulation. Prover tas även i vattnen utanför hamnarna, för att jämföra med normalnivån i traktens skärgård. Totalfosfor, ammoniumkväve och fekaliska kolibakterier analyseras. Fosforhalten är ett mått på övergödningen, ammoniumkvävet på vattenkvaliteten och kolibakterierna på nedsmutsning med avföring. Också algerna undersöks. Resultatet av mätningarna publiceras varje år i föreningens tidning. Med några års mellanrum görs jämförelse med miljöcentralens data på vattenkvaliteten i hamnarnas omgivning.
– Det är svårt att påvisa effekterna av Sjöbjörnsbåtarnas utsläpp, då provresultaten sällan väsentligt skiljer sig från referensvärdena utanför. Det är troligtvis den allmänna större belastningen på skärgårdsvattnet och Östersjön som ger utslag i mätningarna, berättar Anki och Anders Jansson. Anki är aktiv i Sjöbjörnarnas miljökommitté och Anders har varit ordförande för kommittén en tid. Effekten av mätningarna är troligtvis att Sjöbjörnsmedlemmarna blir mer medvetna, inte släpper ut något toalettvatten i hamnarna och även undviker att släppa ut diskvatten.

Föreningen har uppmuntrat medlemmarna att skaffa en praktisk hopvikbar diskväska att samla disken i och ta iland för diskning. Väskan fungerar även som diskbalja och den passar bra i båtens diskho. Diskplatser med sötvatten, ibland med tak och vedeldat varmvatten finns i de hamnar som har dålig vattenomsättning. Diskvattnet leds ut i jorden så att växtligheten kan ta hand om näringen och diskmedlet. Sjöbjörnsmedlemmar har genomfört ett test av hur bra miljömärkta diskmedel fungerar. Resultatet finns på föreningens hemsida.

Fritidsbåtars toalettutsläpp
I  slutet av 1990-talet var det en debatt i Finland om fritidsbåtarnas toalettutsläpp och Sjöbjörnarna deltog i debatten. Miljömyndigheterna, Håll Skärgården Ren och olika båtklubbar skickade dykare att undersöka bottnarna i fritidsbåtshamnar. Dykarna fann en hel del toalettpapper och kaffesump på bottnarna. Båtfolk i Finland började tänka till och tyckte att ”vi inte ska bada i egen skit”. I början av 2000-talet blev det ganska självklart att båtar med vattentoalett skulle ha en hålltank med sugtömning och lämna toatankinnehållet i en mottagningsstation. Toautsläppsförbud infördes 2005, men det har inte varit lätt att få mottagningsstationerna att fungera.
– Det är bäst att stationerna är bemannade, berättar Anki Jansson. Organisationen Håll Skärgården Ren har också installerat flytande sugtömningsstationer vid populära båthamnar, eftersom hantering och rening av toaavfallet från fritidsbåtar i små skärgårdshamnar kan vara problematisk.

Naturhänsyn
Sjöbjörnarnas miljökommitté har arbetat med Sjöbjörnshamnarnas ”profiler”. Naturen och kulturen har beskrivits och hänsyn har sedan tagits till naturen vid placering av hamnarnas anläggningar och gångstigar. På Lillholmen finns ett parti med hassel som man vill skydda. Gångvägar leder därför förbi hasselsnåren. Genom att bygga gångbroar av trä skonas marken också från tramp och naturen är mycket fräsch direkt inpå gångvägarna. Hamnprofilerna med beskrivning av naturen och kulturen på öarna syftar också till att göra medlemmarna medvetna om naturvärdena och att förmå dem att vårda naturen.
– Nu har vi beskrivit naturen på öarna och inventerat var det finns höga naturvärden. Men om naturvärdena – som den här hassellunden till exempel – ska bestå, så måste vi kanske göra naturvårdsåtgärder med gallring eller annan skötsel, säger Anki och Anders. Det har vi inte så mycket kunskap om. Vi får undersöka om det finns någon naturvårdskunnig i föreningen, eller skaffa den kompetensen på annat sätt. Frågan är dock om viljan och orken finns i föreningen? Miljökommittén kan inte ge påbud hur som helst. Öarna sköts av frivilliga hamnvärdar och de måste vara med på idéerna, säger Anki och Anders. Ett exempel på hur miljöarbetet kan gå till är en av bryggorna på Lillholmen. Bryggan behöver byggas om, men det har visat sig att det bor en fladdermuskoloni under den. Nu utreder miljökommitténs ordförande och hamnvärdarna hur man kan flytta fladdermössen till specialbyggda holkar på land.

Kompostering
Miljökommittén har också gett anvisningar för hur latrinkomposteringen ska gå till. En efterkompostering ska ske och mullen sprids på öarna på lämpliga ställen. Men nu funderar kommittén på om öarna tål spridningen av mullen. – Vi kanske belastar vattnet med näring genom läckage, funderar Anki. Men att ordna borttransport av mullen kan nog vara svårt att genomföra.

Bild och text: Lotta Lanne
lotta@pakryss.se

, ,