På Kryss » äventyr

Seglarkollo för vuxna

Micke — Fri, 29 Oct 2010 08:01:57 +0000

Artikeluppslag från På Kryss 9-2010

Vi är med ombord som elever på en vuxenkurs. De längre vuxenkurserna går varje höst efter att ungdomarna åter börjat skolan. Och trots att regnbyarna ibland smattrar mot kajuttaket är det en härlig stämning ombord. Några i besättningen beslår förseglet klyvaren för att inte vinden ska få tag i duken medan andra hjälper till med förtöjningarna. Och om en stund ska styrman Catarina ha navigationslektion.

Seglingen började i Strömstad i norra Bohuslän. En efter en dök upp med sina mjuka väskor under eftermiddagen och bekantade sig med varandra. Åldersspannet är stort från instruktören Axel Westfelt som är 18 år till Åke Stööd, en känd seglarprofil från Karlstad. Han skulle snart fylla 84. Totalt är det tjugo personer med olika bakgrund och kunskap om segling som delar utrymme och upplevelser under en vecka i Bohuslän och norska Sörlandet.

Skeppare ombord på Gratia denna vecka är Jerker Paulusson, som till vardags jobbar med försäkringar för stora fartyg, men han har också jobbat en period på sjön som styrman. Jerker seglade redan i början på 1970-talet som 16-åring ombord på skutorna och fastnade i föreningen och gemenskapen och seglade följande somrar som instruktör, styrman och som 22-åring blev Jerker också skeppare. Sedan dess har Jerker seglat nästan varje sommar förutom ett avbrott när barnen var små.
– Att förmedla det jag har lärt mig genom åren är drivkraften för mig. En skuta fostrar människor till att ta hänsyn och hjälpa till, säger Jerker och lägger leende till att han också får segla hur mycket skuta han vill, utan att behöva köpa en egen båt.

Gratia är den lite mindre kända systern till Kryssarklubbens ursprungliga kutter Gratitude. Gratia började sitt liv som lyxig privatjakt i England 1900.
Numera är lyxen lite mindre och bland annat badkaret har fått lämna plats för att alla elever ska få en egen koj. Stora mässen rymmer arton kojer med tre på höjden. De är mycket trånga och det tar ett par nätter innan jag lärt mig hur jag bäst tar mig in och hur jag vänder mig på natten utan att slå i huvudet.

Gratia har oerhört vackra linjer. Den måttfulla bredden gör att den nästan 30 meter långa båten kränger närapå som en skärgårdskryssare. Till skillnad från Kryssarklubbens andra två fartyg, Gratitude och den något större Atlantica, som i stället har fiskebåtens kraftfulla linjer med raka stävar och breda bogar.

Styrman Catarina Bjelkengren har seglat mer än halva sitt liv ombord på skutorna – första seglingen gjorde hon som 13-åring (det första år man kan vara med som elev) och sedan dess har hon seglat ett par veckor varje sommar som instruktör och numera som styrman.

– Det bästa och det som fick mig att komma tillbaka var nog mycket stämningen och de härliga människorna som jobbade tillsammans ombord. Självklart är det även seglingen och det härliga att vara på däck i alla väder som är tjusningen, säger Catarina med ett aldrig svikande gott humör.

En dag ombord börjar normalt med purrning vid halv åtta på morgonen. Ett par personer ur besättningen är backisar (backlagsmän) varje dag och dukar fram en mycket stadig frukost med havregrynsgröt, filmjölk, mackor och kaffe/te/choklad. Det finns bara två toaletter ombord och det blir snabbt kö på morgonen.

Efter frukost, rundvask och en städning på och under däck är det sedan dags att kasta loss och sätta segel. 350 m2 segelyta fördelas på sju segel, de tre förseglen och mesansegel är små och lätta att hissa. Storseglet på 85 m2 behöver helst 6-7 personer för att hissas. Att hissa storseglet tar minst en kvart innan man är van. Efter en vecka har alla mer eller mindre röda handflator, även om det är okej att använda seglarhandskar för att rädda skinnet.

När seglen är satta är det dags att besätta poster – det är utkik, rorgängare, navigatör och ”vissel”; en person som står med säkerhetslina fastsatt i fartyget, håller koll på att ingen trillar överbord.

Anna Stööd Olovsson, 23, överraskade sin morfar Åke Stööd, 83, som tillsammans med sin seglarkompis John Pettersson hade bokat en vuxensegling för att prova något annat än hemmavattnen i Vänern.

När Anna fick höra att morfar Åke skulle segla bokade hon genast en plats ombord utan att berätta något för Åke, så det blev en glad överraskning.

– Jag har seglat med min fantastiska morfar hela mitt liv; han kan allt om båtar och båtliv, säger Anna.

Åke tog med Anna ombord på sin båt redan när hon var några månader gammal och hon har seglat med honom varje sommar sedan dess. När hon var 16 år seglade hon också som elev på Kryssarklubbens skutor och nu är hon en av de mest erfarna tjejerna ombord och kunde entusiastiskt leda delar av arbetet.

För min egen del så älskar jag de gamla skutorna – det är dels lagarbetet och dels också historien bakåt; med traditionella riggar med gaffel- eller råsegel, riktigt tågvirke och traditionella arbetsmetoder. Vid sexton års ålder var jag under en månad elev på skolskeppet Shamrock – och ett tag var målet för arbetslivet att bli sjöman. Men jag insåg snart att med de moderna fartygen är man inte många timmar i hamn och jag fick i stället så småningom utlopp för min upptäckarlusta genom att långsegla med en liten båt. Men nu har jag varit elev och jag har fått en förstahandsupplevelse av vardagen på Kryssarklubbens skutor – det är en fantastisk verksamhet som jag hoppas får hålla på i 50 år till.

Till nästa år tycker jag att ni alla ska anmäla er till vår läsarsegling på skutorna, läs mer här bredvid. Det är absolut en jättefin upplevelse och väl värt trånga kojer och lite valkar i händerna.

Micke Westin

Första svenska båten genom Nordvästpassagen

Stina Jansson — Tue, 14 Sep 2010 21:01:18 +0000

Foto:Eric Boye

I dag har Ariel IV, som första svenska segelbåt i historien gått genom Nordvästpassagen från Lancaster Sound, Kanada i öster till Point Barrow, Alaska i väster. Färden genom Nordvästpassagen började 10 augusti och har varit både farofylld men också fylld av mäktiga naturupplevelser. Den norske upptäckaren Roald Amundsens gick samma väg vilket tog honom tre år med start 1903.
Läs mer på deras blogg här.
Stina Jansson

Två seglare på väg

Stina Jansson — Thu, 26 Aug 2010 06:29:46 +0000

Två resebrev från skepparen på Amelit och hans besättning. Du kan läsa mera om dem i nummer åtta av På Kryss.

Foto:Lena Hansson

Varför jag valde att segla med Atlantic Rally Crousing (ARC) över Atlanten.
Anledningen att jag valde att segla med ARC över Atlanten, är 3 skäl. Först och främst den sociala biten. Det är 250 båtar som deltar i ARC och ca 1 000 personer. Man samlas på Gran Canaria 14 dagar innan start. Då börjar ett intensivt minglande på kvällarna och på dagarna är det olika seminarier, allt från hur man blir firad från en båt av helikopter vid nödsituation, vädertolkning, proviantering, kommunikation till sjöss etc. Genom minglandet lär man snabbt känna ett stort antal seglare, varav en stor del av dem kommer att segla Jorden Runt. Det andra skälet är det praktiska. ARC fixar mycket runt om, bokar upp båtplatser etc. Det 3:e skälet är att man har en mycket bra support dels i form av väderprognoser men också ett SSB-nät, där man 2 gånger per dygn utbyter information med andra seglare, då framförallt deras positioner samt aktuell vädersituation. I år firar ARC 25-års jubileum, vilket gör det extra roligt att delta. Flera veteraner som seglade över för 25 år sedan kommer också att delta.

/Kaj Liljebladh, skeppare ombord på Amelit

Foto:Kaj LIljebladh

Varför Lena valde att segla som crew med Atlantic Rally Crousing (ARC) över Atlanten.
Anledningen att jag, Lena, valde att segla med ARC som crew är min chanse att få korsa ännu ett stort hav. Den största utmaningen är kanske att våga ta ett beslut att segla med en kapten som jag inte kände innan under 7 månader, 7 dagar i veckan, 24 timmar om dygnet. Vi båda har insett att vår ”konstelation” på båten är rätt så unik, men med begränsat textutrymmet här, får vi lämna detta där hän.Nu har jag förmånen att fått vara med ända från Sverige och efter drygt 2 månader ihop på en ”rätt” så begränsad yta, så är summeringen att jag kan inte komma till en bättre kapten/båt. Att dessutom får vara med när ARC firar sitt 25-årsjubileum känns mycket spännande. Då vi befinner oss i norra Spanien, har inte den rätta ARC känslan infunnit sig ännu, vi har bara mött 2 nordbor sedan avseglingen varav en båt som ska korsa Atlanten i november dock ej i ARC, och inga andra ARC seglare. Men det blir det troligen ändring på detta då vi kommer till La Corona, då många som väljer att korsa Biscaya väljer denna hamn .
/Lena Hansson, besättning ombord på Amelit

Nu är hon på väg

Stina Jansson — Thu, 05 Aug 2010 07:29:23 +0000

Foto: Laura Dekker team

I går lade 14-åriga Laura Dekker ut från hemmahamnen i Holland. Tillsammans med sin pappa seglar hon till Portugal, för att därifrån starta sin jorden runt segling, för att bli världens yngsta seglare som seglat jorden runt ensam. För en vecka sedan fick Laura tillåtelse av barnavårdsmyndigheterna hemma i Holland att segla iväg. På sin hemsida beskriver hon att hon redan som 10-åring ville segla jorden runt, men då ville inte hennes föräldrar släppa iväg henne. För ett drygt år sedan blev hon förbjuden att segla iväg av barnavårdsmyndigheterna, och hon och hennes föräldrar har sedan dess kämpat för att hon skall få segla iväg. Du kan följa hennes blogg här. Den holländska bloggen är mer uppdaterad än den engelska i nuläget.
/Stina Jansson

På Kryss rycker ut med tidvattenkurs

Stina Jansson — Fri, 30 Jul 2010 07:00:21 +0000

Foto:Micke Westin

Tidigare i somras träffade vi på den norska båten Fanteliv med familjen Haavik ombord ute på Helgoland. Peter och Anne hade länge haft drömmen om att segla iväg långt, och nu är de och deras två barn på väg. De skall vara med i ARC-rallyt från Kanarieöarna till St. Lucia i Västindien i november, så de har gott om tid att uppleva mycket på vägen söderut.

Anne och Peter hade haft problem att få tag i den nautiska almanackan Reeds för 2010, så de köpte den vi hade ombord. För vi hade bara två tidvattenhamnar kvar innan vi skulle slussa in i Brunsbûttel, och skepparen har bra sifferminne, så vi bestämde att vi klarar oss utan Reeds i två dagar. Sedan var det därmed tidvattnet, de hade inte hunnit gå kursen och nu insåg de att de behövde lära sig. Normalt håller jag utsjöskepparkursens tidvattenlektioner under cirka fyra kurskvällar, fördelat på åtta kvällar en vanlig termin. Men Anne och Peter var mycket motiverade att lära sig, vilket resulterade i en dryg en och en halv timmes lektion i hur Reeds tidvattentabeller fungerar och skillnaden på en standardhamn, sekundärhamn och hur man räknar ut tidvattnet i sekundärhamnarna. De fick också med sig kunskap om hur strömdiamanterna i sjökorten fungerar och hur man använder strömkartorna i Reeds. I deras blogg efter den kvällen finns följande citat;

”I kveld har vi fått privatundervisning i beregning av strøm og tidevann. Nabobåten vår er svensk og har vært rundt i Europa i 2 år, til og fra. Vi spurte han litt om tidevann og strøm. Da viste deg seg at mannskapet hans – Stina, er lærer for svenske turseilere i akkurat beregning av tidevann og strøm. Dermed fikk vi vår egen undervisning, samt at vi var så heldige å få overta hennes Reeds Nautical Almanac. Nå skjønner vi at vi faktisk ikke kan seile videre.”
Just nu befinner sig Fanteliv i Dover sedan i går kväll, och man kan läsa i deras blogg att de inte är helt nöjda med sina kunskaper i tidvatten. Så det behövs nog lite mer än en och en halv timmas lektion för att förstå hur tidvattnet fungerar.
Vill du läsa om familjen Haaviks fortsatta seglats finns länken till deras hemsida här.

Fanteliv betyder på svenska ungefär luffarliv.

Det finns många olika sätt att färdas på havet och tidningen På Kryss spänner över ett brett fält. Allt från de tre ungdomar i en 28-fotare till två vuxna i en 54-fotare. Komforten ombord är olika, men det fria livet som hägrar bortom horisonten är lika för alla, även om inte alla ser sig som vagabonder och luffare. I kommande nummer av På Kryss får du läsa om några av de som gett sig av och några som har kommit hem.

/Stina Jansson

3, 2, 1 och 28

Stina Jansson — Fri, 09 Jul 2010 07:00:24 +0000

Henrik hissar flaggspelet med viss assistans

Vad skall nu det här förställa? Jo, i söndags stack tre personer iväg på en två år lång tur, i en båt som är 28-fot, och På kryss fick vara med på avseglingskalaset. Det är en speciell stämning när en båt skall avsegla, vare sig det är en professionell besättning som skall leverera en båt till en avlägsen destination, eller som nu tre vänner som skall segla jorden runt. Grillarna var redo, kall öl stod i stora kyldiskar och partytältet stod uppställt. Hamburgare grillades, gäster till fots, i egen bil och en hel del tänkte njuta av kvällen utan bil, så taxibil efter taxibil kom rullandes in på Ringöns varv i Göteborg. Men det var lite kvar att fixa även fast gästerna anlänt, bland annat skulle flaggspelet upp. När kvällen gick strömmande musik ur högtalarna, glada skratt, barnskrik och en och annan snyftning hördes på kajen. Men hur började det här äventyret egentligen?
Henrik och Calle som har varit vänner sedan länge började hösten 2007 drömma om äventyret, som de ville göra innan de fastnade i vardagen med jobb och familj. Henrik övertalade sin syster Kerstin att hon skulle följa med, vilket inte vara så svårt, för visst ville hon också vara med på äventyret. De började göra verklighet av sina planer genom att Henrik köpte Birka, en 28-fots Laurin Koster 2008. Calle och Henrik seglade Birka till Shetland sommaren 2009, för att testa båten, och få klart för sig vilka förbättringar som krävdes för en längre seglats.
Nu var det dags, i fredags var det fest, och whiskeytunnan som skall med jorden runt, stod osurrad på fördäck. De fick ta till även lördagen för arbete, men nu är de på väg västerut Du kommer kunna läsa mera om de tre ombord på 28-fotaren Birka längre fram.

/Stina Jansson

Fem män i en roddbåt på Donau

Stina Jansson — Fri, 25 Jun 2010 06:00:10 +0000

När vi började drömma om det här, såg vi oss själva staka fram en flotta med hjälp av paddlar. Vi skulle ha långt hår och skägg säger Jakob och ser nöjd ut där han sitter i roddbåten tillsammans med de fyra andra äventyrarna, på en åker utanför Kungsbacka, strax söder om Göteborg. Vi ser fram emot att få uppleva bland annat den romska musiken säger Olof. Jakob fyller på med att säga att de ser också fram emot de spännande matkulturerna längs vägen säger . Vi är vana att leva billigt från andra resor, men vi lagar god mat fortsätter Jakob.

Jakob, Frans, Rickard, Olof och Christian skall i sommar ta sig ner för Donau med hjälp av sin egenhändigt byggda roddbåt, som numera är döpt till Nepheli. Frans som läser till arkitekt började rita på båten i början av maj, och de har jobbat intensivt fram tills nu med att få allt klart. Alla fem har förar-, SRC-och kanalintyg. De har lyckats få sponsring till stora delar av båten som är byggd i 4 mm plywood, men konstaterar att minsta beslag kostar alldeles för mycket för unga studenter. De sjösätter båten tisdag eller onsdag nästa vecka i Ulm som ligger i södra Tyskland, och sedan har de cirka 40 dagar på sig för att komma till Svarta havet. De skall företrädesvis ro, men kommer ha möjlighet att sätta upp ett stödsegel när vinden kommer akterifrån. Från början hade de planerat att de skulle vara fyra som rodde och en som vilade, men numera är planen att två personer ror och tre vilar sig. De som ror sitter på plastbackar avsedda för drickor, med en träskiva som lock, och på det en dyna. Årorna har de fått låna från en roddklubb i närheten. De skall skydda sig mot solen med ett bambukapell och har ett vattentätt kapell för regniga dagar. Den goda maten skall lagas på något av de tre triangaköken som skall finnas med ombord. Nu väntar några hektiska dagar fram tills sjösättningen nästa vecka.
Donau slingrar sig genom nio länder, och trafikeras livligt på vissa delar. Donau rinner upp längre västerut än Ulm, men enligt de fem männen är det 16 slussar som numera är stängda permanent som gör att de väljer att de väljer att starta i Ulm. För även om båten bara väger cirka 200 kilo, så blir det tungt att bära henne några längre sträckor.
Du kommer att kunna läsa mera om de fem männen och deras roddbåt på webben om ett tag.
/Stina Jansson

Ensamseglande 16-åring mastade av

Stina Jansson — Sun, 13 Jun 2010 05:55:07 +0000

Tävlandet om att vara den yngsta jordenruntseglaren fortsätter. Den amerikanska 16-åriga ensamseglaren Abby Sunderland råkade i veckan ut för en storm i Indiska Oceanen mellan Madagaskar och Australien, och masten gick över bord under onsdagen. I torsdags tryckte hon på sin personliga nödsändare, som aktiverade ett räddningsuppdrag från Australien. Ett flygplan från Australian Search and Resue flög mot området där signalen från Abbys personliga nödsändaren sände och fick kontakt via radio med Abby. Hon var vid gott mod trots det som hänt. Dagen efter kom ett franskt fiskefartyg fram till båten, och tog henne ombord. På hennes blogg finns blandade kommentarer om hur hjältemodigt respektive ansvarslöst hennes och hennes föräldrars agerande varit. En av frågställningarna är vem som betalar räddningsaktionen. Vilka uppenbara faror får man lov att utsätta sig för och fortfarande kräva undsättning av allmänna medel? Du får gärna kommentera det här.

Vill du läsa på Abbys blogg trycker du här.

/Stina Jansson

Sällskapsresa jorden runt

Stina Jansson — Thu, 27 May 2010 04:00:56 +0000

Foto: cruisingworld.com

En del människor drömmer hela livet om att segla jorden runt med en bra båt, andra gör slag i saken och ger sig av nu under enklare former i tysthet. World ARC, rallyt jorden runt för fritidsbåtar öppnade under gårdagen anmälningslistan för rallyt som startar i januari 2012. Vill du segla i sällskap med andra, har tid och pengar, då är det kanske dags att anmäla sig.
Förutom tävlingsmomentet mellan de olika destinationerna är det arrangemang för att komma till platser som är svåra att få enskilda tillstånd att besöka, och naturupplevelser som är något extra.
För att få anmäla sig till rallyt krävs det att du har en enskrovsbåt som är mer än 40 fot, eller en flerskrovsbåt som är mellan 40 och 60 fot. Du måste också ha den säkerhetsutrustning som arrangören kräver, och ni måste vara minst två personer ombord. Alla båtarna kommer dessutom vara utrustade med en satellitsändare.
Deltagarna i rallyt 2010-2011 startade för en vecka sedan från Bora bora och de första seglarna väntas gå i mål på Niue, Tonga under morgondagen. Du kan läsa mer om båda det pågående och det kommande rallyt på

http://www.worldcruising.com

/Stina Jansson

Två skönheter till salu

Stina Jansson — Tue, 25 May 2010 05:22:42 +0000

Foto: Berthon brokage UK

Segelfartyget HMS Bounty, kopia av den ursprungliga Bounty från myteriet på Bounty och ketchen Gypsy Moth IV, Sir Francis Chichester yacht som han seglade ensam runt jorden 1966, är båda till salu just nu.

Gypsy Moth IV gjorde en andra jordenruntsegling, men gick på ett korallrev vid Rangiroa i Stilla havet 2006. Hon reparerades och fullföljde seglingen jorden runt. Hon har efter återkomsten till England legat i Cowes, där har stiftelsen UK Sailing Academy(UKSA) har haft hand om henne. UKSA har använt Gypsy Moth IV för att seglarkurser med ungdomar och betalande allmänhet.
Nästa skönhet som är till salu är det tremastade skeppet HMS Bounty som är en kopia av det ursprungliga skeppet Bounty som byggdes 1784, och var den båten där det verkliga myteriet ägde rum. Efter en omfattande renovering fram till 2006 seglade HMS Bounty ut på en världsturné 2007. Seglatsen gick från Novia Scotia till Storbritannien för att återskapa kaptens Blighs ursprungliga seglats som startades 1787. Färden gick vidare till Afrikas Godahoppsudden, Nya Zeeland och Tahiti. Sedan gick färden vidare till Pitcairn, Påskön och Galapagos och slutligen återvände hon till USA via Panamakanalen i januari 2009. Priset är satt till 4,9 miljoner US dollar.