Vi tog med kryddor, olja och diskmedel i småförpackningar.

När ska man åka?
Medelhavet är bäst under maj-juni och september, medan juli-augusti är varmt och överfullt. Västindien och Karibiska sjön har sin topperiod slutet av december till april, medan man under resten av året kan riskera kraftiga lågtryck eller orkaner och att man då får vänta ut vädret i en skyddad hamn.
Söderhavet är bäst under svenska sommaren, liksom Nordeuropa och USA.
Vanligt för dessa platser är att de ofta i perioder har ganska kraftiga vindar, det sägs att det finns inget ”medel” i Medelhavet – det är antingen för mycket eller för lite … Västindien och Söderhavet har tradvindar som ofta ligger runt 10–12 m/s. Skärgårdarna är små och ger begränsat med vindlä.

Båtarnas skick
Flera arrangörer använder inte båtar äldre än fem år, sedan går de vidare till budgetuthyrare eller till försäljning. De flesta hyrbåtar lever ett mycket hårt liv. En del arran­görer erbjuder premiumbåtar, som är nyare men också dyrare. Är båtstandard viktigt, gör en ordentlig förfrågan och var beredd att betala mer. Vanliga problem är säckiga segel, saltbemängda dynor och att saker går sönder under veckan, från kylar till ankarspel.

Vad ska man ta med sig?
Ett tips är att ta med sig salt, kryddor, olja, lite diskmedel i en filmburk och en disksvamp för att slippa köpa stora förpackningar av allt man bara kommer att använda under en vecka. Ibland finns ett urval i båten, men innan man kommer ner vet man inte vad som eventuellt finns ombord.
I övrigt är ett navigationsintyg för en eller ibland två personer (Grekland) ombord ofta nödvändigt. Ibland kan man få göra en ”uppkörning” i hamnen med personal från uthyraren. Förarintyg eller ”kustskepparen” räcker fint. Jag hade mitt engelska Yachtmaster Offshore-intyg som var välkänt och redan på engelska, så jag slapp översätta. ICC (International Certificate of Competence) som ännu inte finns i Sverige, men kan vara ett alternativ.
Det verkar dock vara ovanligt att någon blir stoppad, det lär till och med finnas de som visar upp svenska körkortet och hävdar att det gäller på sjön …
SRC/VHF-intyg behövs i Kroatien.

Resegaranti
Resegarantin ger dig ersättning om du har köpt en resa som ställs in eller avbryts, till exempel för att researrangören har gått i konkurs. Resegarantin omfattar paketresor och vissa andra arrangemang. Köper man en flygbiljett kan det löna sig att boka åtminstone första natten samtidigt för att åtnjuta garantin. På www.kammarkollegiet.se kan du kolla att din arrangör har betalat in garantisumman.

Praktiska råd:

• De vanligaste problemen orsakas av solen och värmen; man använder inte solskydd och man dricker inte tillräckligt. Som blek nordbo är solskyddfaktor SPF50+ inte för mycket de första dagarna, solhatt och upp mot 4-5 liter vatten per person kan behövas för att inte torka ut.
• Kläder för solskydd och kanske en fleecetröja för kvällen. Pengar brukar vara billigast att ta ut på plats från en bankomat (ATM). Solskydd (glöm inte läpparna), våtservetter, plåster, sjösjukemedel och huvudvärkstabletter kan vara värt att ta med sig.
• Packa i mjuk väska som är enklare att stuva undan i båten. Ta med badkläder och tandborsten i handbagaget, i fall incheckade väskan kommer bort under transporten.
• I filmen Sällskapsresan var frågan ”finns det svenskt kaffe på grisfesten”, nu 30 år senare är det snarare om det finns svenska eluttag för laddare på resmålet. I Västindien är det 110 volt och annorlunda kontakter, adaptrar finns. Sällan finns det invertrar i båten, laddning kan bara ske när det finns landström.
• Mobiltelefonen kan bli mycket dyr att använda utanför EU (t.ex. Kroatien eller Turkiet). Internetcaféer är vanliga utomlands.

Genomgång innan avsegling

Några saker kan vara värda att tänka på innan ni reser iväg på er första charter.

Vanligast är att man hyr en båt utan skeppare, det kallas vanligen ”bare boat”. Ofta i storlekar runt 32-45 fot och dessa båtar har gott om kojer och kan få in 8-14 personer om man utnyttjar sofforna runt matbordet. Man utgår från en bas och sedan bestämmer man själv var man vill segla, med en del restriktioner som att man inte får segla på natten eller utanför en viss gräns.

Gillar man sällskap kan man segla med en eskader (kallas på engelska för ”flotilla”) då 5-10 båtar seglar i samma område under ledning av en ledarbåt som tar sig direkt till nästa hamn och tar emot båtarna allt eftersom de kommer in på kvällen (och ibland på luncherna). Kryssarklubbens kretsar ordnar flera sådana varje år. Är man ensam eller bara ett par kan man ofta dela båt med några andra, som man då troligen inte känner innan.

På många större båtar följer skeppare och ofta en däcksman/kock med i (det lite högre) priset. Då behöver man inte fatta några beslut själv utan kan stanna på soldynorna med en parasolldrink i handen hela dagen om man vill. Och sedan sätta sig vid ett dukat bord. I ”crewed charter” finns det ingen gräns uppåt hur mycket det kan kosta.

En del långseglare tar emot gäster för kortare perioder. Antingen charter eller som ”paying crew”. Det senare alternativet är vanligare eftersom man lättare håller sig undan problem med de lokala myndigheterna. Fördelen är att man kan dela livet ombord och att man får delta i alla uppgifter ombord till ett ofta fördelaktigt pris (Normalt 200-500 kr dagen).

Något som ännu inte är så vanligt för nordiska seglare är ”beach clubs”, vilket de facto är en semesteranläggning på en strand med massor av vindsurfingbrädor, jollar, katamaraner och ibland också kölbåtar. Seglarskola ingår halva dagen och den andra får man segla vad man vill. Dessa all-inclusive-anläggningar med hotellrum, mat, undervisning och fritt lån av jollar/båtar passar kanske bra för en familj som befinner sig på olika nivåer. Betalar man extra kan man också få till exempel vattenskidlektioner. Sunsail och UCPA är två arrangörer som har dessa anläggningar. Ett reportage kommer så småningom om hur det fungerar från ett svenskt perspektiv.

Vill man undersöka budgetalternativ kan man ta något lågprisflygbolag till Medelhavet och hyra en båt på plats från ett litet bolag eller från en privatperson. Mer eget arbete men kan ge betydligt lägre priser. Se också bolagens sista-minuten-erbjudanden om ni kan sticka med kort varsel, då nästan alltid utanför högsäsong.

Bäst priser får man på båtmässorna, när nästan alla arrangörer har något erbjudande. Boka-tidigt-rabatt på 10 % är vanligt. Det lönar sig att jämföra priser och vad som ingår.
Det är också möjligt att chartra motorbåtar, ofta med skeppare men vissa mindre båtar kan hyras som bareboat.

Ankarplats nära Korcula

Om man har is i magen kan man hyra en segelbåt för halva priset någonstans i värmen. Vi gjorde en lågbudgetsegling i Kroatien.

När vi landar på söndagsförmiddagen på Dubrovniks flygplats är det nästan tio grader varmare än när vi lämnade Sverige; keps och solskyddfaktor åker raskt på. Det är helgen innan midsommar och värmen börjar bli påtaglig runt Medelhavet.

För en vecka sedan hade vi ingen aning om att vi skulle segla i Kroatien. Vi kollade in en engelsk webbplats och skickade en förfrågan om platstillgång och vad som ingick i priset: 5 000 kronor per person för en vecka på en 39-fotare med utgångshamn i Dubrovnik, inklusive flyg från London (Ryanair löste biten från och till Sverige), slutstädning och cruising permit. Vi betalade extra för självriskeliminering (läs mer i faktarutan) och för hotell på Gatwick, eftersom flyget gick tidigt på morgonen. Det visade sig senare att transfer också var inkluderat, men även fri diesel, vilket besparade oss ytterligare 1 500 kronor. Men just detta framgick inte förrän sista dagen, när vi redan tankat upp båten. Vi fick kontanter i handen för vårt utlägg.

Det bästa var att för drygt 10 000 kronor behövde vi bara vara två personer ombord, i stället för att nödgas fylla upp båten (8 kojplatser fanns) för att få ett bra pris. Men hade vi haft vänner som kunnat ta ledigt eller ändra sina planer med kort varsel, hade vi kunnat komma undan med en ännu lägre kostnad för en veckas segelsemester …

Så funkar det
Sista-minutenresor erbjuds därför att reseföretag inte tjänar några pengar alls om flygstolar, hotellrum, eller som i vårt fall hyresbåtar, står tomma. Därför har man traditionellt reat ut dessa osålda produkter några veckor innan avresa, och nästan alltid blir det billigare ju närmare avresan man vågar vänta. Ibland kan man till och med köpa en biljett direkt ute på flygplatsen för att åka samma dag. När det gäller vanliga charterresor har många av oss någon gång tagit en sista-minutenresa. Men det har inte varit lika vanligt när det gäller att chartra en båt – fast det faktiskt är lika lätt.

Genomgång innan avsegling

Vi använde oss av det engelska företaget Latesail.com, som har specialiserat sig på dessa sista-minutenbåtar. I deras annonser står inte vilket reseföretag som rear sina resor, eftersom det kan göra övriga resenärer som köpt resan till ordinarie pris upprörda. Det enda Dave Watt på Latesail ville avslöja var:

”We have an agreement with the company that we don’t disclose who they are as we are often selling cheaper than they would direct, so we do not use their name to sell their product. I can tell you though it is with a big UK company who package flights and have bases worldwide, so it is a reputable company with good maintenance across their fleet.”

När vi betalat fick vi veta att det var den största engelska aktören, Sunsail, som har hundratals båtar över hela världen. Företaget har även flera återförsäljare i Sverige. Jag har hyrt båt av dem tidigare och tyckt att det fungerat mycket bra.

Resan
Ibland ingår flygbiljetten i erbjudandet, i detta fall en charterstol från Gatwick med Thomson/TUI som också äger Sunsail. Det innebar att vi slängde oss på datorn för att boka anslutning, för att komma till London/Gatwick. Till slut blev det Ryanair som jag egentligen gärna vill undvika, men det var drygt tvåtusen kronor billigare än näst billigaste alternativ, som var Norwegian. Ryanair blir (till skillnad från sista-minuten) dyrare ju närmare resan man kommer, så vi bokade biljetter till London/Gatwick innan vi visste att vi hade en säker bokning med båtcharterbolaget. Det har tidigare hänt att jag bokat flygbiljetter långt innan jag bestämt när jag skulle resa, eftersom det kan vara billigare att tidigt boka flera alternativa datum, än att boka när man vet exakta resedagen och eventuellt inte använda en del biljetter. När jag ändå var igång passade jag på att, i samma anda, boka biljetter till båtmässan i Southampton i september för ett par hundralappar.

Avresan från London var tidigt en söndagsmorgon. Vi flög från Arlanda redan på lördagskvällen och bodde över på ett trist men okej flygplatshotell på Gatwick.

På vägen hem hade vi kunnat ta oss hela vägen till Sverige samma dag, men valde att stanna på Kryssarklubbens systerorganisation Cruising Association som har enkla rum med våningssängar i Docklands för drygt 300 kronor/person och natt. Sedan blev det sightseeing i London en hel dag.

Sammanfattningsvis hade vi en fantastisk budgetvecka med segling mellan Dubrovnik och Korcula. Två kvällar tillbringade vi i marinor/restaurangbrygga, resten på svaj i skyddade vikar.

Vi lagade den mesta maten själv, men tog oss till restauranger ett par kvällar när vi låg i hamn. För ovanlighetens skull gjorde vi bara korta dagsetapper och ankrade upp för lunch – jag brukar ofta göra 50–60 M på en dag för att hinna segla mycket, men att ta det lugnare var också trevligt som omväxling.

Så funkar självriskeliminering
På engelska kallas det damage waiver, och är bland annat vanligt när man hyr bil. I stort sett är det en extra försäkring, som gör att den summa man lämnar som självrisk maximeras. Med ett exempel från sista-minutenseglingen i Kroatien med Sunsail är självrisken normalt cirka 31 000 kronor. Betalar man 200 kronor per dag blir den max cirka 16 000 kronor. Betalar man 270 kronor blir den max cirka 3 000 kronor.
Orsakar den som hyr båten en skada, är det maximalt vad man får betala för den skadan – teoretiskt ska man sedan få tillbaka pengar om lagningen var billigare, men det sker inte alltid har några Kryssarklubbsmedlemmar fått erfara.
Hur det fungerar här vet vi inte eftersom vi inte orsakade någon skada – och båten kollas efteråt av en dykare. Det kan vara klokt att fråga om en dykare kontrollerat båten innan du får den, så du inte blir ansvarig för föregående besättnings grundstötning.
När vi lade till frågade en person på kajen om vi haft några problem med båten. Det hade vi – avgasslangen satt löst och skramlade (lätt av avhjälpa med ett buntband, som dock inte fanns ombord). Sedan fungerade inte laddningen från motorn (bara från landström). Det kunde vara ett problem som tog lite längre tid att fixa och gjorde att vi fick gå in till Korculas trånga gästhamn en natt och ladda batterierna i stället för att ligga på ankar.

Tre båtklubbar på den småländska sidan av Kalmarsund har gjort en inomskärsled som kan vara spännande att utforska. Kanske inte den snabbaste vägen men ett vackrare alternativ till att gå mitt i Kalmarsund. 

Det är tre egenmätta sjökort som visar ”genvägar” från strax norr om ön Skäggenäs (7M norr om Kalmar), över Pataholm, Timmernabben, Mönsterås och upp till Svartsö/Mönsterås bruk. En sträcka på runt 20 M.

Använder man de vanliga sjökorten från Sjöfartsverket, måste man ge sig en bra ut i Kalmarsund innan man kan ge sig inåt igen om man vill besöka flera av de små köpingarna som finns längs den småländska kusten. Ideellt arbetande krafter inom dessa lokala klubbar har lagt ner ett stort arbete när man har man letat upp en segelbar led som man har prickat ut som går så nära kusten som möjligt.

Parallellt med dessa leder finns Kung Valdemars segelled (som går hela vägen från Blekinge, via Åland till Tallinn), som just i denna del sammanfaller med den officiella leden som går mitt i sundet. Läs mer om Valdemars segelled på nätet.

Kommer man från söder i Kalmarsund kan man gå in strax norr om Skäggenäs och sedan gå i klubbarnas leder ändå upp till Mönsterås bruk. Där tar sjöfartsverkets farleder över igen upp till en bit söder om Oskarshamn.

När man seglar i de officiella lederna ser man de röda och gröna prickarna, men jag skulle inte rekommendera att använd lederna utan klubbarnas egengjorda sjökartor – det är ytterligt stenuppfyllda skärgårdar och djupet även i dessa leder kan ligga uppåt 1,7 meter på sina håll – och det är vid normalvattenstånd. Vattennivån i Kalmarsund är väderkänslig och en halvmeter upp eller ned är inte ovanligt.

Är vädret dåligt bör man inte gå i dessa leder. På några platser finns också sandbankar som kan flytta sig efter hårt väder. Men är vädret fint så kan dessa leder ge mycket nöje, en del fina badplatser med ankringsmöjlighet är också utsatta.

Sjökorten från söder till norr:

Pataholm Segelklubb (www.psk.se) har sträckan Törneskär/Ljungnäs – Väderöbåden/Timmernabben.

Timmernabbens båtsällskap (www.sailtotbs.se) har sträckan Timmernabben – Oknö/Mönsterås

Mönsterås Segelklubb (www.mönsteråssegelklubb.se) har sträckan Oknö/Mönsterås – Svartsö/Mönsterås bruk

Kontakta respektive klubb för att köpa deras kort.

Tänk dig att du kryssar i havsbandet i en frisk sydvind längs någon av våra kuster. Farten är fin, sjögången är påtaglig men besvärar inte. Plötsligt kommer ett par större sjöar, båten stampar litet hårdare i dem, och en smäll hörs uppifrån riggen! Du ser förskräckt upp på masten, som nu verkar svaja högst betänkligt. Det ser faktiskt ut som om alla stag och vant plötsligt blivit slaka! Innan du hinner tänka något mer knakar det till, genuan slits sönder och masten bryts av något över däck och faller långsamt akteröver! Den hamnar med ett brak i vattnet på styrbords låring …

Det här ett scenario som lyckligtvis ganska få av oss kommer att behöva uppleva. Rigghaverier är trots allt ganska ovanliga. Men skulle det ändå hända har du ju försäkrat din båt och kommer att få ersättning för det inträffade. Skönt tänker du, semestern var ju nästan slut och ingen blev skadad.

Även om du vet att det finns en självrisk och att du sett något om åldersavdrag bland papperen du fick när du försäkrade din båt, så räknar du ändå med att få hyfsat betalt för att fixa skadorna. Och genuan, den var ju ändå rätt gammal, en ny skulle sitta fint…

Ja, hur blir det med ersättningen egentligen? Vi skall kika på vad de olika bolagen egentligen kommer att betala ut. De flesta försäkringsbolag tillämpar ju någon form av åldersavdrag på delar som exempelvis segel, mast och rigg, motor, drev och propelleraxel, elektronik, kapell och sprayhood. Men först skall vi se på förutsättningarna.

Vi antar i det här exemplet att båten du seglar är en Albin Nova från 1985. En Nova är partialriggad med enkla svepta spridare och enkla undervant, alltså en mycket vanlig riggtyp. Du har försäkrat båten för ett rimligt marknadsvärde på 500 000 kronor. Och du har valt en basförsäkring utan några tillägg och med den lägsta självrisken bolaget kan erbjuda.

Din båt hamnar ju så småningom på ett varv och du har redan kontaktat ditt försäkringsbolag. De skickar en besiktningsman som besiktigar din båt och skadorna. Anledningen till haveriet visar sig vara förstagets övre ändstycke som brustit, troligen av utmattning. Försäkringsbolaget ger varvet i uppdrag att reparera skadorna och ersätta den materiel som behövs. Nu visar det sig också att maströret är så skadat att det inte går att reparera. Dessutom är det av en gammal och utgången typ, som gör att delar av oskadad kringutrustning inte direkt går att utnyttja.

Så i slutänden blir det en helt ny mast med nya spridare, fall, bom och andra detaljer. Här kan det variera litet mellan olika försäkringsbolags policy. Oftast försöker man hitta begagnade delar så långt det går. Om det är möjligt försöker man återanvända delar som bom, kickstång och så vidare, om det är rimligt att anpassa dem till den nya masten. Genuan från 1995, crosscut i vanlig dacron, går heller inte att laga. Det blir ett helt nytt segel av motsvarande kvalitet. Inte heller går rullsystemet, som eftermonterats 1990, att reparera. Profilen är helt förstörd och även den nedre delen med rullen har stukats.

Vi ställde också frågan till försäkringsbolagen i vilken mån ersättningen hade påverkats, om du fem år tidigare bytt ut samtliga stag och vant med sina ändstycken. Svaret blev i samtliga fall att åldersavdraget för just dessa delar hade justerats i enlighet med deras ålder. Ersättningen i övrigt hade inte påverkats. Undantaget är Pantaenius där frågan inte är relevant. Åldersavdrag tillämpas inte överhuvudtaget och ny materiel kan ersätta gammal. Hur Atlantica förhåller sig känner vi inte till, då de valt att inte svara.

I tabellen här nedan ser vi exakt vad kostnaderna för nyanskaffning/reparation blir och vad respektive försäkringsbolag betalar ut. Från summan av de utbetalade beloppen skall sedan självrisken dras av.

Klicka på bilden för att få den större.

 

1 I vanlig dacron, crosscut.

2 Vi har valt att redovisa försäkringspremien vid lägsta självrisk för sjöskada. Många bolag erbjuder lägre premie vid högre självrisk och ofta får man premierabatter om man samlar fler försäkringar i ett och samma bolag eller vid medlemskap i märkesklubbar.

3 Årspremien är beräknad på en Albin Nova, 1985 års modell och ett försäkringsvärde på 500 000. Försäkringstagaren är man, 40 år, bor och förvarar båten i Stockholm på en klubb med vaktsystem sommartid och han har förarbevis, är medlem i båtklubb och har haft 10 skadefria år. Inga tillägg såsom utökat seglationsområde, kappsegling, lösöre eller jolle ingår, bara den enklaste basförsäkringen som täcker sjöskada, stöld, uppläggnings- och brandskada. Exakta villkor för de olika momenten kan skilja mellan bolagen.

4 Atlantica har tyvärr avböjt att lämna uppgifter pga tidsbrist. Istället har vi redovisat de uppgifter vi kunde finna på deras hemsida. Det är tveksamt om vårt skadexempel täcks av Atlantica Bas, då skadan enligt villkoren skall orsakas av en ”utifrån kommande” händelse. För ersättning av riggskada som orskats av ”annan plötslig och oförutsedd händelse” krävs tilläggsförsäkringen Rigg Exklusiv med ett premietillägg på 10% som i så fall blir 4 021 kronor.

5 Ev. inräknad arbetstid drabbas ej av åldersavdrag, endast material.

Gunnar Silins

Björn Bertoft tog sin gamla 1980-tals vindsurfingbräda och seglade ut till Svenska Högarna där han upptäckte att man använder dieselelverk medan ett gammalt vindkraftverk stod trasigt och rostande på ön.

Hela Björns artikel kunde du läsa i På Kryss nr 9-2010. Björn startade ett initiativ till att få till vindkraft igen i en vacker och skyddsvärd del av skärgården (Läs tidigare text om Björns Facebookkampanj).

Sedan dess rullar det på och över 100 personer har tagit sida i kampanjen. I slutet av november fick man svar från energiminister Andreas Carlgren och i januari i år hade Björn ett möte med Skärgårdsstiftelsens verkställande direktör:

November 24, 2010
Miljöminister Andreas Carlgren svarar på email och visar sitt stöd för tanken och uppmanar oss till att söka ekonomiskt stöd från Länsstyrelsen.

Januari 13, 2011
Möte med Skärgårdsstiftelsens VD Lena Nyberg. Enighet om projektets angelägenhet bekräftades och vi tog i hand på att försöka hitta former för ett samarbete. Vetskapen om att Skärgårdsstiftelsen arbetar med en mycket begränsad budget stod klar redan tidigare och inga förväntningar fanns att stiftelsen skulle bidra ekonomiskt. Syftet med mötet var att informera om idé, läge och möjligheter.

/Från Björns Facebookgrupp

I ett inlägg visar också Björn på vindstatistik från Uppsala universitet att det under året blåser ganska bra där ute.

Visst är det ett bra initiativ att stötta!

Utklippan från Utlängan - vad har hänt med fyrtornet? Fortsättning följer ...

Alla Kryssarklubbsmedlemmar är välkomna att vara stugvärdar i Blekingekretsens hus på Utklippan – den lilla klippan ute i Östersjön och som dessutom är Sverige sydostligaste utpost.

Fram till årsskiftet var det Kryssarklubben som hade hand om anläggningen, men efter att statens fastighetsverk ska tjäna pengar på vårt kulturarv, är det numera en privat företagare som tagit över. Mer om dem senare.

Just nu är det dessutom sex stycken hantverkare på ön som blästrar fyren – hela fyren är insvept i presenningar och kommer troligen att vara så fram till september eftersom den välbekanta fackverkskonstruktionen till fyrtornet verkar vara i sämre skick än vad man först trodde.

Egentligen skulle veckan börjat redan i lördags – men en stark och ihållande motvind i Kalmarsund som drog upp en krabb motsjö, gjorde framstegen söderöver små och vi tog in i både Kalmar, Mörbylånga på Öland och Stenhamn vid Utlängan några nautiska mil innan Utklippan.

Vid femtiden på söndagsmorgonen utnyttjade vi det stilla väder som rådde på efternatten och morgonen och tog sista biten över till ön. Framme innan sju tog vi sedan en sen sovmorgon.

Vi tog en av de roddbåtar som finns till förfogande för gästande båtar för att ta oss över till Södraskär där vi kunde ta en första promenad, prata med ornitologer och Conny och hans fru som tar hand om såväl upprustning, som att sälja fika och ta upp hamnavgifter. Vi fick nyckeln och kunde flytta in i det gamla lotshuset och bekanta oss med omgivningarna.

Jag hittade en hög gamla På Kryss & Till Rors från tiden då Bengt-Olov Björlesjö och Anders Johansson var chefredaktörer, och det var kul läsning. Alla ämnen som var aktuella då på 1980-talet, som båtregister, gästhamnar som tar hutlösa hamnavgifter (vanligen runt 30 kronor men upp mot 75 kronor i Borgholm!) och kritik mot sjökorten är fortfarande aktuella. En del av de artiklar som vi planerar för vintern, som mer om segling i Österled (då på åttiotalet väldigt exklusivt bakom järnridån) och om hur man tar fram ett sjökort, fanns redan då. Och på förhand får jag be er som varit med de senaste 30 åren om ursäkt att vissa artiklar kommer ni snart att få läsa igen … Förhoppningsvis ska vi kunna bidra med lite nya vinklar, men ämnen som intresserar båtägare tycks återkomma med jämna, eller ibland mer ojämna, intervall.

Kalmar gästhamn har fått ett uppsving. Vi besökte hamnen inför en kulingvarning och fick åka lite berg och dalbana bokstavligt talat. Men på det hela taget imponerar anläggningen och Kalmar är en småtrevlig köping med ett bra utbud av kultur och mer eller mindre nödvändiga affärer.

Kommunen har tagit en del av den gamla hamnbassängen och gjort plats för runt 120 båtar, 84 av dem med akterboj, 12 på Y-bom och sedan längsmed, som denna afton var ganska välfyllt med tre båtar i bredd på många platser. En ung kille möte i gummibåt vid hamningången, men meddelade att jag kunde ta vilken plats jag ville. Det resulterade i att jag i min lilla 27-fotare tog en Y-bomsplats för en max 3,90 bred båt – det hade varit bättre om jag fått tilldelad en bojplats längre in. Överhuvudtaget skulle en mer erfaren och kanske lite mer auktoritär hamnvakt sett till att båtarna placerade sig bättre, nu var det onödigt stora luckor och på kvällen var det båtar som fick gick ut igen eftersom det verkade fullt, men borde varit möjligt att få in ett tiotal båtar till för mitt otränade öga! Väderprognosen hade lovat vindar upp mot 17 m/s och det var många som ville ha skydd. Gästhamnen i Borgholm 15 M norr om Kalmar skulle genomföra Viktoriadagen dagen efter och rapporterades vara full redan sedan två dagar.

Kalmars gästhamn har en ny serviceanläggning längst in i hamnen i samma byggnad som turistbyrån och Högskolan och med fräscha nya toaletter, duschar och bastu. I den yttre delen har man ställt dit två containrar som innehåller dusch och toaletter – jag kan bara hoppas att dessa sjaviga nödlösningar blir ersatta av något mer permanent och ändamålsenligt snarast.

Hamnen ligger centralt och det kryllar av restauranger och pubar, det var glest med folk på en del men så var vädret inte heller det bästa. Precis på kajkanten finns Baronens shoppingcenter med bland annat Clas Ohlson och Kjell & Co, däremot ingen mataffär, men väl McDonalds, som erbjuder gratis internetuppkoppling (vi fick det dock inte att fungera när vi var där). Mer shopping finns runt hörnet och de stora affärsgatorna är bara ett par hundra meter bort från gästhamnen – det senaste är att Ikea har etablerat sig i ett industriområde några kilometer utanför staden. Buss 404 går dit på 10 minuter från tåg/bussstationen 150 meter norr om gästhamnen.

Kultur erbjuds också i mängd, från buskisteater till att länsmuseet har en permanent utställning och fartyget Kronan. Välbevarade Kalmar slott, som fick sitt nuvarande utseende på 1500-talet, har en avdelning för barn, som just denna sommar (2011) hade konstutställning ”Konstens kungar” med målningar av Picasso, Matisse, Miró och Slottskampen som passar barn från 7 år med riddardubbning. Och slottet anordnar såväl sagoläsning som ”princessvandringar” båda dessa från 3 år. Hyr man bil finns mycket att upptäcka i Småland, bland annat alla glasbruken.

Hamnen är relativt oskyddad för vindar från nordost och ost, precis det hållet som kulingen kom ifrån och i den yttre hamndelen gungade de stora båtarna (och jag) ordentligt. Men vinden svepte in i inre hamnen och även där märktes de korta tvära vågorna, för vilka Kalmarsund är känd.

Pris 170 kronor för båtar upp till 10 meter, upp till 270 kronor för båtar upp till 20 meter . El 40 kr och tvättmaskin 20 kr. Dom har ett högsäsongssystem som gör att listan med datum gör prislistan lång och en smula svårtillgänglig, när man dessutom har ett pris för varje meter båt.

Men på det hela taget är Kalmar ett trevligare alternativ än stökiga Borgholm. Kalmar är lätt att gilla, kanske på grund av att det är en gammal sjöfararstad.

Smålandskusten är grunduppfylld och det är långt in till hamnarna – men Lakhamn utanför Mönsterås kan vara värd en liten omväg. En ovanligt lyxig liten marina enligt min mening.

Kalmarsund erbjuder inte några bra naturhamnar och de byggda gästhamnarna är alternativen. Störst är Borgholm men den hamnen är stökig och många besättningar väljer bort den. Kalmar har fått ett uppsving, men lilla Mönsterås erbjuder på hela tre gästhamnar vilken vi har besökt den yttersta, Lakhamn, som är Mönsterås Båtklubbs hamn på semsterön Oknö.

Här ligger också sjöräddningsbåten ”Rescue Rolf Nilsson” och har lite närmare ut i sundet än om den skulle ligga ytterligare 7 kilometer längre in i centrala Mönsterås.

Gästplatserna ligger på insidan av yttre piren. Skyddat från det mesta utom möjligen ostnordost. Ett tiotal långbojar erbjuds, det går det enkelt att knyta fast utan att behöva ligga platt på mage på däck för att nå ner. Säkert kan fler platser gå att ordna.

Hamnen ligger intill en tysk camping ”Regenbogen” som har en nybyggd restaurang (vi provåt och fann den vara av ordinär standard) och en spa-avdelning där även behövande seglare kan få bada bastu, få massage eller ayurvedisk Abhyanga, lerinpackning, ansiktbehandlingar eller träna styrketräning. Det är nästan lyxstandard över det!

Klubben har själva byggt en servicebyggnad med toaletter och två duschar av mycket god standard – bland annat har man riktiga hatthyllor inne i de rymliga båsen. Normalt har man tur om man har en enkel krok för alla väskor och kläder. Andra gästhamnar kan lära sig en del. Tyvärr hade man myntautomater, men de var inte inkopplade och vi kan bara hoppas att de inte kommer att göra det heller. Att hitta femkronor på kvällen på en ö utan affär kommer inte att bli lätt och brukar leda till onda tankar. Jag är säker att varmvattenkostnaden i regel är lägre än kostnaden för att installera myntautomat. Det finns också ett litet tv-rum och tvättmaskin för den som behöver.

Hamnavgiften är 140 kronor för alla storlekar av båt, el 30 kronor extra. Mer info på Mönsterås Båtklubbs webbsida.

I Kryssarklubbens uthamn Stugvik på Stora Ålö i Gryts skärgård träffade jag på tyska paret Ursula och Klaus Bläcker som seglat sin grundgående fällkölsförsedda Southerly 115 i 10 år i svenska vatten.

Paret Bläcker hade seglat på många andra platser i Europa men hade nu inte ögon för några andra vatten än svenska ostkusten. Under många år hade de sin förra båt i Holland, men hamnarna är små och överfulla. I Sverige upplever de att det finns gott om plats och att svenskarna är trevliga och framförallt ärliga - de tycker att de ibland upplevt att båtturister skörtas upp längre ner i Europa.

Paret Bläcker bor i Werder nära Potsdam i Berlintrakten men har båten ute vid kusten och seglar varje år upp till Sverige över Bornholm. Favoriterna på ostkusten är småhamnar som Pataholm och Ekenäs, men det var första gången de var i Stugviken. De hade fått tipset av en annan tysk båt dagen innan, och tyckte att denna typ av mindre hamn var den typ som de sökte.

De har tidigare seglat både i Bohuslän och i Stockholms skärgårdar men tyckte det var för mycket båtar. St Anna och Gryt hade allt de önskade av sina dryga två månader långa semestrar.

- Jag hoppas bara att inte fler tyskar upptäcker Svenska ostkusten, detta vill vi inte gärna dela med oss, säger Klaus med ett leende.