Omnämnd som bibeln om gaffelriggar finner jag att som så ofta när det gäller engelska och amerikanska böcker så lovar man lite för mycket.

Intet ont sagt om John Leathers fylliga bok Gaff Rig Handbook second edition, men bara 59 av 240 sidor handlar om hur en gaffelrigg är uppbyggd, resten är historia om olika riggtyper. Det gör kanske inte så mycket om man bara generellt är intresserad av klassiska riggar, men om man vill hitta information för att man vill bygga en (ska bli nykonstruerad gaffelrigg på Fingal-projektet) så är innehållet inte tillräckligt instruktivt. Snuvad på konfekten skulle man kunna säga …

De första fem ”praktiska” kapitlen talar egentligen inte om hur man konstruerar en rigg och framför allt inte för en fritidsbåt utan ger en mer allmän orientering om gaffelriggars utrustning på större skepp.

Då kan jag nästan ha mer nytta av Stockholmsbriggens handbok som är härligt genomarbetad men handlar mest om råsegelrigg …

Jag köpte Gaff Rig Handbook över internet för 220 kronor inklusive porto, men det visade sig att för min del – med mycket specifika önskemål på innehållet – hade räckt att läsa sammandraget på Amazon (16 första sidorna) eller ännu bättre Google som ger alla de mest intressanta sidorna (alla 59 faktiskt!) alldeles gratis.

När jag redan beställt boken hittade jag en mycket intressant webbsida, Classic Marine, som på ett betydligt bättre sätt förklarade hur man konstruerar en gaffelrigg för en mindre båt. En mycket bra resurs där man också kan ladda ner alla artiklarna som PDF:er.

Känner du till andra bra resurser vill jag gärna ha ditt förslag här nedan.

Gaff Rig Handbook, John Leather, ISBN: 9781408114407 (oktober 2009, ursprunglig upplaga 1970)

Prs: ca 220 kronor.

B/One är konstruerad av Farr Yacht Design och har släktdrag med Volvo Ocean Racebåtar. Sänkköl med 370 kg i bulben. Kan seglas med upp till 6 personer ombord. Ganska lite information är släppt av Bavaria Sverige. Båtens ska finnas klar i april.

Fakta:
Längd: 7,00 m
Bredd 2,49 m
Djup: 1,60 m
Segelyta: 32 m2
Gennaker: 46 m2
Vikt Ca 1 020 kg
I kölen: 370 kg
Pris Ca 251 900 kronor (exklusive frakt)

Från Bavarias pressinfo

The presentation of the new, sporty B/ONE, a 23-foot sailing yacht (available from April 2012) aroused a considerable amount of surprise and interest and proved to be a media coup. The B/ONE is BAVARIA’s first ever model for the daysailer segment. Its easy handling, excellent performance and modest entry pricing will certainly appeal to its young target group.

Svenskan Kicki Ericson har tillsammans med sin tyske man Thies Matzen fått amerikanska Cruising Club of Americas Blue Water Medal 2011 för sina långa seglingar i Södra Oceanen.

Kicki och Thies har seglat paret Eric och Susan Hiscocks historiska träbåt “Wanderer III” som är välkänd för alla oss som läst Hiscocks böcker. Totalt under 24 år har de gjort 135 000 M och det mesta runt Antarktis och öarna i södra Atlanten.

Vi ber att få gratulera.

Från CCAs pressmeddelande:

New York, N.Y., USA (January 30, 2011) – The Cruising Club of America (CCA) has awarded its esteemed 2011 Blue Water Medal to Thies Matzen and Kicki Ericson for a commendable 24 years and 135,000 miles of sailing the oceans of the world with a focus in the high latitudes of the Southern Ocean. The first Blue Water Medal was awarded in 1923; and is given to “the most meritous example of seamanship.” Its recipient is selected from among amateurs of all the nations.” The medal will be presented by Commodore Daniel P. Dyer, III at the annual Awards Dinner on March 2, 2012 at New York Yacht Club in Manhattan.

Matzen was born in Germany in 1956 and grew up to be a wooden boat builder. In 1981,Matzen purchased Wanderer III, a 30 foot wooden sloop, built in 1952 for Eric and Susan Hiscock who made two circumnavigations with it and received the Blue Water Medal in 1955. Matzen sailed Wanderer III to Scandinavia where he cruised extensively, including to the Lofoten Islands (Norway), and then crossed the Atlantic Ocean. In 1989, while sailing in the Caribbean, he met Swedish-born (1964) Ericson, and the two have lived on Wanderer III ever since. After leaving the Caribbean, the duo sailed through the Panama Canal and into the Pacific Ocean where they spent seven years traveling from site to site. After that, Ericson and Matzen sailed to Indonesia, explored the Indian Ocean, and sailed around the Cape of Good Hope (South Africa).

From 1997 to 1999, Matzen and Ericson did two circuits of the South Atlantic, starting in Cape Town (South Africa) and visiting Argentina, The Falkland Islands, and South Georgia before heading back to Cape Town (South Africa) and South America, where they rounded Cape Horn before returning to the Pacific. The couple’s last twelve years have been comprised of exploring sites in the Southern Ocean, including Tasmania, The Auckland Islands, Antarctica and the Falkland Islands. Recently the two spent 26 months in South Georgia. Currently, Matzen and Ericson are in Brazil and plan to do some work onWanderer III, which has been kept in its original condition with no electronics onboard except a VHF radio and handheld GPS (added in 2007). The vessel has a 16 horsepower diesel engine and the hull, rigging and gear have been self-maintained using traditional methods.

Idag måndag 30 januari började Lars-Göran Nyström som ansvarig för Sjösäkerhetsrådet, även om han officiellt inte börjar förrän på onsdag (1 februari). Lars-Göran har i många år varit ansvarig för sjösportkorten på Sjöfartsverkets sjökartavdelning och är den person som bland annat står bakom båtsportkortens nya A3-format. Internt på Sjöfartsverket är han en uppskattad medarbetare och det finns förhoppningar att han ska vara rätt person att leda arbetet framöver, efter att förre ansvarige hoppade av i förtid.

Lars-Görans främsta uppgift är regeringens uppdrag att minska antalet dödsfall i fritidsbåtar till sjöss. Under hösten har ett arbete skett i gruppen ”Strategi Säkrare Båtliv 2020” (med representanter från Sveriges båtliv, däribland Kryssarklubben) under vintern och flertalet rapporter är nu klara. Mer om detta kommer i nästa nummer av På Kryss, men redan nu kan remissunderlaget läsas på nätet.

Fortfarande är det män över 50 år med sprit i kroppen som är en över representerad grupp i dödsfall med fritidsbåt, både på kommunalt och statligt räddningsområde.

Transportstyrelsen har gjort en satsning som sedan tidigare anställt Jonas Ekblad  för att analysera olyckor som ska skapa ett statistiskt underlag till hur man ska komma vidare med en nollvision. I och med att Lars-Göran Nyström anställdes är det nu två personer som jobbar med sjösäkerhet och för att skapa bättre förutsättningar för ett säkrare båtliv.

Sjösäkerhetsrådets vacklade en del när välkände sjösäkerhetsexperten Mats Rosander-Liew hoppade av sitt uppdrag  i september 2011 ”på grund av tungrodd byråkrati” och riktade skarp kritik mot sina arbetsgivare. Men nu får nu rådet alltså ny fart från denna vecka.

Representanter i rådet finns från Transportstyrelsen, Kustbevakningen, Rikspolisstyrelsen, Sjöpolisen Göteborg/Stockholm, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Försvarsmakten, Båtbranschens Riksförbund, Sjöräddningssällskapet, Svenska Båtunionen, Svenska Kryssarklubben, Svenska Seglarförbundet, försäkringsbolagen, Riksföreningen Gästhamnar Sverige, Svenska Livräddningssällskapet, sportdykare och Sportfiskarna.

För sjuttio år sedan, den 23 april 1942, sjösattes en ny sorts segelbåt vid Arendalsvarvet i Göteborg. Det var en enkel träbåt med järnköl och trämast. Folkbåten var resultatet av en nordisk konstruktionstävling som utlysts av Skandinaviska Seglarförbundet.

Ändamålet var att gemensamt med de nordiska länderna ta fram en praktisk entypsbåt med sovplats för 3-4 personer. En överkomlig segelbåt för den moderna familjen. Sjutton år senare, den rekordvarma sommaren 1959, seglar en av landets många Folkbåtar ut från Djurö i Stockholms skärgård och sätter kurs mot Åland. I båten sitter Karin Palmér, dottern Aina och väninnan Bille. I förstäven fladdrar en vimpel med en påsydd karp.

– Det var en mycket ovanlig syn med bara kvinnor ombord på den tiden. Jag minns seglingen över Östersjön väldigt väl. Det fantastiska vädret och att inte se land på flera timmar, minns Aina Palmér. På Kryss träffar Aina på Sjöhistoriska Museet i Stockholm. Idag är Aina pensionär.

Hennes mamma Karin gick bort 1998. I en glasmonter en halvtrappa upp i museet kan besökarna ta del av historien om Karin Palmér och hennes folkbåt. Här finns vimpeln med karpen, loggböcker från seglingarna och en tidstypisk skepparpipa. Det är en gåva från Aina till museet. På en tv rullar rörligt material från några av seglingarna, filmat av Ainas pappa Louis Huch som var fotograf vid SF. På filmerna kan man se Karin hiva sig upp i masten och rå om sin båt.

– Hon var inte rädd för att ta i. Hon var även aktiv i många sporter. Men ve och fasa när vi seglade in i Kryssarklubbens gästhamn på Runmarö: ”Hjälp, en båt med bara kvinnor!”. Gubbarna kom nerspringande och såg till att vi inte kom för nära deras båtar. Men mamma var så lugn och säker. Hon hade stor spatial känsla. Men visst, vi gick ju på grund några gånger. I Gråskärsfjärden söder om Sandhamn bland annat. ”Bååång” lät det, sen fick vi gunga loss båten, säger Aina och ler.
Karin Palmér arbetade som modist och älskade att sy. På de rörliga bilderna bär hon originella hattkreationer.

– Man får en väldig segellust när man ser de här fotona, säger Aina och visar en bunt fotografier hon själv tog under seglingarna med Karp. Namnet Karp fick Karin från sitt eget namn (KARin Palmér).
Utställningen på Sjöhistoriska Museet är ett förträffligt tidsdokument och en bra skildring av Folkbåtens betydelse för seglingens utbredning i Sverige. Folkbåten gav fler svenskar chansen att semestersegla med familjen.

Med åren ökade antalet Folkbåtar stadigt och Folkbåtklubbar bildades runt om i landet.
Idag, 70 år senare, engagerar Folkbåten fortfarande entusiaster, inte bara i Sverige, utan även runt om i världen.

Utställningen är även en utmärkt skildring av en stark kvinna som skilde sig från normen och hittade sin självkänsla på sjön. Då de flesta kvinnor var hänvisade till ruffen, ansvarade Karin för sin egen Folkbåt. Hon sydde sina egna segel, hade sin plats vid pinn och var en duktig navigatör.
– Mamma var dyslektiker, vilket var pest på den tiden. I skolan blev hon påmind om handikappet. Men på sjön hittade hon friheten. Där var den total, säger Aina.

Text: Adam Holmberg
Foto: Privat / Sjöhistoriska Museet

För 125 år sedan, 1886, fick den tyske motoringenjören Gottlieb Daimler en idé. Han ville utsätta en av sina motorer för ett test.

Han kontaktade Friedrich Lürssen, ägare av Lürssen Yachts, och bad honom bygga en motordriven träbåt. Båten fick namnet Rems och betraktas idag som världens första motorbåt. Rems hade en 0,46-liters motor, med 1,5 hästkrafter som gav 700 rpm. Den tyska lokalbefolkningen var dock skeptisk till bygget. De var livrädda att båten skulle explodera under testkörningen. Lürssen Yachts har sedan den dagen fortsatt utveckla sina båtar. I dag är det lyxiga yachter som gäller. Läs mer på www.lurssen.com

Bara några veckor har gått sedan Anders Persson valdes till ny ordförande för Svenska Kryssarklubben. Vi är med under den första arbetsdagen på kansliet i Nacka Strand. Hans arbetsrum har utsikt mot Blockhusudden och ramas in av hyllor med seglarböcker, sjökort och samlade årgångar av På Kryss bundna i mörka läderband. Anders häller upp kaffe och berättar vad han kände när han fick frågan.

– Det var ett svårt beslut. För mig är det ett av de finaste uppdrag man kan få, men också ett stort ansvar att förvalta och för vissa är det kanske lite kontroversiellt att det blev jag. Samtidigt blev jag förstås oerhört stolt. Tänk att få ansvaret för att hjälpa våra 43 000 medlemmar till ett bra båtliv. Vi ska göra allt för att värna deras intressen.

Efter tio år som Stockholmskretsens ordförande har Anders Persson en minst sagt gedigen erfarenhet av svenskt båtliv. Han har gjort sig känd som stridbar, driven och social, med goda relationer till såväl gräsrötter som politisk elit. Ett nätverk han lär få nytta av i sin strävan att knyta de tretton lokala kretsarna närmare varandra. Själv tycker han ändå att den stora utmaningen ligger i att skapa en organisation som är mer i takt med sin samtid.

– Mycket av det vi gör i dag har organiserats på samma sätt sedan 1923. Medlemmarna har en medelålder på 48 år och för att inte tappa medlemmar måste vi se till att den inte höjs, utan snarare sjunker. Traditionellt tänker man gärna på en båtmänniska som en person med ett livsintresse, men i dag är båtlivet ofta bara ett intresse bland många andra. Jag tror att vi måste börja anpassa föreningen till en yngre generation med nya beteenden och krav.

Det kan handla om enkla saker, menar Anders. Som att uppdatera det lite ålderdomliga språkbruket med termer av typen klubbmästeri. Eller att arbeta mer i projektform istället för strikta hierarkier med långa möten varje kväll. Han nämner aktiviteter som eskadern ”Mellan sandstrand och glasskiosk” där fokus ligger på barnvänliga lekar och kortare seglatser. Men för att lyckas gäller det samtidigt att bygga underifrån, så att alla känner sig delaktiga.

– Det här är inte som ett vanligt företag där du kan sitta och slå klubban i bordet och bestämma. Alla beslut ska stötas och blötas med medlemmarna ute i landet. Det måste få ta tid, annars blir det inte bra. Så mitt jobb handlar mycket om att stimulera folk, klappa dem på axeln, skapa ett trevligt klimat. Ska man få ett gäng frivilliga att åka ner till Malma Kvarn och stålborsta väggar eller kratta löv – ja, då måste det vara kul, säger Anders med emfas.

Kärleken till båtar kom praktiskt taget med modersmjölken. Anders växte upp i Saltsjöbaden, i ett hem där allt kretsade kring båtliv. Hans morfar var med och grundade Saltsjöbadens båtklubb 1926. Båtintresset har sedan förts vidare genom släktleden och i dag går knappt en helg utan att han ger sig ut i familjens Mamba 29.

– Kicken ligger i att komma ut i naturen. Tystnaden och stillheten. När barnen var små ville de ofta sova i båten, de sov så bra där. Och jag håller med, få saker är lika avkopplande. Jag brukar säga att den dagen vi skaffar en tv i båten, då är det dags att sälja den och istället köpa en större tv, skrattar Anders. Mycket har förstås hänt sedan hans första äventyr på grannens stjärnbåt. I takt med att seglingen blivit allt folkligare har den lockat anhängare från nya håll.

Inte minst ser Anders en tydlig trend i att fler och fler kvinnor seglar, och vågar ta mer plats i båtvärlden. Men det handlar också om en ökad miljömedvetenhet och respekt för naturen. Det är en förändring som våra svenska myndigheter dessvärre inte alltid har full koll på.

– Myndigheters och många politikers bild av båtlivet verkar ofta baseras på att det är stora dyra båtar, fylla och folk som ramlar i sjön. Men sorry, det stämmer inte. Merparten av svenskt båtliv handlar om att vara ute i naturen med familjen. Vanliga människor och enkla små båtar. Det vore väldigt synd om man reglerar båtlivet för hårt och dessutom gör det på felaktiga grunder.

Varför ska man då vara medlem i Svenska Kryssarklubben år 2012? Anders radar upp några av alla uppdrag som ingår i verksamheten: seglarskolor, lobbyverksamhet, tidningen På Kryss, remisssvar och utredningar, alla sjömärken och bojar som läggs ut. Samtidigt betonar han att klubbens 43 000 medlemmar är en extremt heterogen grupp, från unga till gamla, från norr till söder. Det enda som alla har gemensamt är att de älskar att vara på sjön.

– Vi är i upplevelsebranschen. För det är just detta vi säljer till våra medlemmar: Den där kvällen när man sitter med sin älskade i solnedgången på en skärgårdsö och äter och dricker gott. Men ibland kan det finnas hinder på vägen. Det kan vara en politiker som vill stänga en bro, ett grund som måste märkas ut, eller en konflikt med en säljare. Då är det vår uppgift att ta bort hindren, så att våra medlemmar kan nå fram till den där perfekta kvällen.

FAKTA: ANDERS PERSSON

Ålder: 60 år.

Bor: Saltsjöbaden.

Yrke: Konsult.

Båt: Mamba 29, sedan 1983.

Favoritdestination: Biskopsö.

Första seglingsminne: ”När jag var 14 fick grannens grabb en stjärnbåt och vi åkte ut för att fira midsommar på Härsö. Men det var totalt vindstilla så vi fick paddla hela vägen”.

Motto: ”Delaktighet. Alla ombord ska vara med och segla, inte bara vara passagerare.”

Bakgrund: Tio år som ordförande för Stockholmskretsen. Har tidigare även suttit med i Kryssarklubbens styrelse.

Aktuell: Ny ordförande för Svenska Kryssarklubben.

Text: Jonatan Leman
Bild: Christopher Hunt

11….  Inkorgen Insändare.

13….  Nyheter Aktuellt från när och fjärran.

LÅNGFÄRD

16….  Skrivartävling Första vinnaren korad: Med Mare Cantus till Mare Balticum.

23….  Små & stora äventyr Sillabåten, The Great Loop, Anna på Explorer och ungdomarna i ARC.

36….  Destination Kielkanalen, här börjar äventyret.

INSPIRATION

42….  Återvinning En marin skattkammare; Tackel & Tåg på Skeppsholmen.

48….  Ekonomi Sponsring av långfärden, så kan du göra.

OMBORD

52….  Nya prylar; självlysande skot, elmotorer, fiskartröjor och en del annat.

54….  Så funkar det Jonas Arvidsson förklarar tidvatten.

PÅ GÅNG I KRYSSARKLUBBEN

61….  På gång i klubben.

62….  Ny ordförande Lär känna Anders Persson, Kryssarklubbens nye ordförande.

64….  Miljö/båtpolitik Det händer saker bland bottenfärgerna.

66…. Nästa nummer Kommer 23 februari.

På Kryss har tidigare rapporterat om den 73-årige ensamseglaren Sven Yrvind och hans egenbyggda båt Bris och deras äventyr över Atlanten.

Resan gick från Irland, via Madeira – där han stannade till, samlade krafter och lagade en skadad tand – till Martinique i Västindien. I slutet av november kom han fram. Att segla de 2 870 distansminuterna, cirka 5 315 kilometer, tog 45 dygn. Ombord läste han böcker och filosoferade över livet.

– I vårt samhälle blir våra sinnen överpåverkade och ute på havet kan man avgifta sig. Jag ser en fantastisk stjärnhimmel, soluppgången och fiskar och någon
haj som simmar jämte båten. Då handlar det om känslor, förklarade Sven i radions P1 i december.

Nu väntar nästa utmaning: En jordenruntsegling i en tre meter lång båt. Resan beräknas ta ett år.

Läs mer om det kommande äventyret på www.yrvind.com

Som nyvald ordförande i Svenska Kryssarklubben vill jag inleda min första krönika med att tacka för det enorma förtroende jag fått från er. Att få vara ordförande för världens största båtklubb är ett mycket ärofyllt uppdrag som jag hyser stor respekt för. Jag vill samtidigt passa på och tacka avgående ordföranden Torbjörn Berg för det fina jobb han gjort.  

Det ska bli kul och utmanande att gå från att arbeta inom en krets till att jobba riksövergripande. Kretsbakgrunden tror jag är mycket bra att ha i bagaget. Den ger förståelsen för det viktiga arbetet som pågår ute i kretsarna.

Kryssarklubben ska främja långfärder till sjöss. Det innebär för oss ett både praktiskt arbete med bojar, sjömärken och utbildningar, men också ett stort informationsarbete. Informationen är riktad till medlemmarna men även till politiker och andra beslutsfattare.

Enligt min mening är tyvärr många av dem som beslutar om villkoren för båtlivet väldigt okunniga om hur det fungerar. Kryssarklubben måste därför öka informationen till beslutsfattarna och vi måste börja påverka beslut och utredningar på ett tidigare stadium. I dagarna har vi precis lämnat in remissvar på ”toautredningen”. Mer info finns på hemsidan.

Vi måste också mer aktivt delta i miljödebatten. Ett första steg är att styrelsen kommer att anta en miljöpolicy. Det är viktigt att markera att Kryssarklubben inte är någon miljöovänlig organisation. Tvärtom, vi är mycket intresserade av miljön eftersom det är där vi tillbringar mycket av vår lediga tid.

Verksamheten måste utvecklas för att följa med i tiden, våra medlemmars livsstil och vanor har drastiskt förändrats sedan klubben startade 1923. Vi arbetar fortfarande i samma former som då och med i stort sett samma verksamheter. Det här innebär inte att jag tycker det är fel, men vi måste se över hur vi kan anpassa organisationen, arbetsformerna och verksamheterna för att erbjuda våra medlemmar största nytta. Satsningen på barn och ungdom måste ökas.

Nu har det vänt och vi går mot ljusare tider, planerandet av sommarens färder har startat. På vår hemsida finns många  tips om båtteknik, färdmål och inte minst kretsarnas olika aktiviteter.

Vi syns på vårens båtmässor!