På Kryss

Orkanernas väg

Micke — Fri, 03 Sep 2010 22:34:38 +0000

Orkansäsongen är för norra Atlanten juni till November. Just nu har orkanen Earl härjat längs USAs ostkust. Vilken väg tar orkaner och var bör man undvika att vara?

Med hjälp av ytvattentemperaturen i Atlanten kan man någorlunda tillförlitligt beräkna att orkansäsongen för nordatlanten och Västindien kommer att medföra fler tropiska stormar och orkaner jämfört med de senaste åren. Fenomenet La Nina ökar risken för svåra orkaner. Augusti och September är månaderna med mest aktivitet.

Bilden visar banorna för tropiska cykloner de sedan 160 år, och man kan se att ibland kommer ner under 12,5 grader nord vilket har räknats som den säkra zonen och bland annat Grenada och Trinidad, där många svenskar sommarförvarar sina båtar, emellanåt kan drabbas.

En orkan, eller rättare sagt en tropisk cyklon är en vindstyrka på 12 på Beaufortskalan (vindhastighet över 33 m/s) och kräver en vattentemperatur över 27 grader för att kunna bildas och tappar kraft när de kommer in över land. Lufttrycket i centrum är lägre än 979 hPa (hektopascal).

Amerikanska vädertjänsten NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration) har gjort kartan med statistik för var orkanerna 1851-2004 har gått. Och man kan se att de ibland har tagit ovanliga vägar. Klicka för en större version i nytt fönster.

Sjöbodar får inte vara heminredda

Micke — Wed, 01 Sep 2010 07:02:11 +0000

Dessa bodar har inte med bodarna i texten att göra.

Kök, toaletter och isolering i sjöbodar runt våra kuster ska rivas ur. Det beslutade Kammarrätten i Göteborg i början av sommaren. Igår fastslog Regeringsrätten, som är högsta svenska instans, att kammarrätten gjorde rätt beslut och Kammarrättens dom står därför fast.

Beslutet innebär att de fyra fall i Tanums kommun det i första hand gäller, ska ha plockat bort sin inredning innan sista november, annars blir det vite på 200 000 kr och sedan 30 000 kronor i kvartalet.

I förlängningen kommer hundratals sjöbodar som inte överensstämmer med bygglovet att påverkas, främst i Bohuslän men i viss mån också i våra andra skärgårdar som i vissa delar i Stockholms skärgård.

En sjöbod definieras normalt i bygglov som ”ett kallförråd avsett för fiskeredskap och båttillbehör”.

Båttokig i TV

Micke — Tue, 31 Aug 2010 12:36:38 +0000

På SVT 1 kan man ikväll (med repriser och webtv) följa ”några båttokars färd från vinterns arbete med deras träsmycken, via sjösättning till sommarens färder till båtträffarna kring Sveriges kuster”.

Enligt webbsidan blir det också besök på en rad båtträffar där entusiasterna får förklara varför deras kärlek till träbåtar är så stark. Män, kvinnor, ungdomar och pensionärer – alla som förenas av kärleken till träbåtar och livet på sjön.

Producerad av Barracuda TV 2010.

Sändningstider: Båttokig
SVT1 Tisdag 31 aug 2010 kl 21.00
SVT1 Fredag 3 sep 2010 kl 16.55
SVT1 Lördag 4 sep 2010 kl 13.45
SVT1 Söndag 5 sep 2010 kl 08.00

Plus att den visas närsomhelst i SVT Play fram till sista september 2010

På Kryss testar skydd mot dieselbakterier

Micke — Mon, 30 Aug 2010 23:09:28 +0000

I vinter kommer vi att utföra en test med olika biocider som ska döda mikroorganismer (mikrober, bakterier, slem och alger) som lever på kolvätena i skiktet mellan vatten och diesel i en bränsletank ombord.

Problemet har växt de senare åren, och en anledning kan vara de organiska ämnen som används för att blanda ut diesel, så kallade FAME (fettmetylestrar).

Vi tar diesel från en riktig tank med problem med bakterier och odlar dessa i ett par veckor i provrör. Ett rent dieselprov används som referens. Till proverna tillsätts de olika kemiska medel som finns på svenska marknaden (just nu har vi hittat tre, men troligen finns ytterligare ett par).

Vi vill gärna ha dina erfarenheter av detta problem, att ta med i artikeln. Testerna görs i september/oktober 2010.

Läs mer om dieselbakterier och dieselslem på Båttekniska Nämndens sidor.

Hur kan man då skydda sig?

Båttekniska Nämnden (BTN) anser (läs hela artikeln) att den nya dieseln med FAME är ett allvarligt säkerhetsproblem såvida man inte har full kontroll på hela bränslesystemet. BTN rekommenderar följande åtgärder (förutom normala filterbyten och rengöring/kontroll av vattenavskiljare):

Se till att bränsletanken kan inspekteras invändigt och rensugs på lägsta punkten där slam samlas, genom inspektionsluckan eller via hålet för nivågivaren.

Sug ur bottenslam med en oljesug vår och höst .

Kan man inte komma åt att inspektera eller suga ur bottenslam så måste tanken göras om. Dieseltankar ska vara byggda så att de kan inspekteras, det har gällt i många år. Skvalpskott ska även ha öppningar i nederkant.

Dieseltanken bör helst ha en bottenavtappning på lägsta punkten om möjligt. Som alternativ kan ett fast sugrör på lägsta punkten monteras vid ombyggnad.

Myteriet på Bounty – del 2

Micke — Mon, 30 Aug 2010 08:00:59 +0000

Efter 48 dagar på havet, och bara några timmar mer än originalseglatsen 1789 med befälen från Bounty, anlände replikan till Indonesien.

4000 nautiska mil från Tonga över Fiji, barriärrevet och vidare till Kupang i Västtimor, Indonesien, exakt samma sträcka som kapten Bligh tog 221 år tidigare. Den öppna båten, en kopia av originalet, var 23 fot lång (ca 7,6 meter) och fyra personer i besättningen som hade mycket lite mat och vatten ombord. Läs mer om bakgrunden.

Ledaren Don McIntyre hade förlorat 18 kilo i vikt och fått problem med njursten. Unga Jordenrunt seglaren Mike Pernham skulle ha varit med ombord, men hade inte återhämtat sig efter en operation. I stället kom Chris Wilde, en 18-årig kille som aldrig seglat förut med.

En bra video finns på australiska nineMSN-programmet 60 minutes.

Kvinnor som tar för sig

Stina Jansson — Fri, 27 Aug 2010 07:07:27 +0000

Foto:Kvinna Ombord Västkustkretsen

Fyra kvinnor sitter i sittbrunnen på Tant Trygg, en av de IF:ar som Kryssarklubben äger. Maria Hagegärde instruktör och kontaktperson för Kvinna ombord i Vänerkretsen berättar om verksamheten, och de andra fyller ivrigt i. Kvinnorna samlas varje onsdag hela seglingssäsongen ombord på Tant Trygg som ligger i hamnen hos Karlstad segelsällskap. De flesta onsdagskvällar backar de ut Tant Trygg, drar upp seglen och ger sig ut för en kvällsseglats. Blåser eller regnar det mycket då blir det teori inomhus, för det skall mycket till innan de ställer in sina onsdagsseglingar. Dessa teoripass handlar om allt från knopar, terminologi ombord till seglingsteori berättar Maria. Det som flera av deltagarna framhåller tydligt är att det krävs att det finns en eller flera eldsjälar som Maria Hagegärde, som håller igång aktiviteterna och får verksamheten att fungera.

När intervjun är slut kliver jag av Tant trygg, Maria kastar loss, de hissar segel och går ut ur hamnen. De fyra kvinnorna gör ett ytterligare slag ett tiotal meter framför mig, vinkar till avsked och fortsätter ut på Vänern med Tant Trygg för en kvällsseglats.

I Västkustkretsen är Ingela Johansson kontaktperson för Kvinna ombord. Kommittén består av fyra kvinnor som planerar och genomför de olika aktiviteterna under året. Allt från att manövreringskurser med en stor stålbåt till praktisk navigationsturer, sjukvård ombord, plotterkurs till eskaderhelg har de genomfört regelbundet de senaste åren. Jag står på bryggan i Långedrag och ser Kvinna ombordgänget elegant lägga till med 12 ton båt som de aldrig gjort annat, men bakom det ligger både teorilektioner och mycket vilja. Rent generellt vill kvinnor ha mer kunskap än män innan de ger sig ut med sin båt, säger Ingela.
Ingela tycker att Kvinna ombordnämndens arbete är viktigt. Genom att kontaktpersonerna för de olika kretsarna träffas samlar man ihop erfarenheter, lär av varandra och hjälps åt med att se nya möjligheter. Under ett par år har det varit svårare att samla nämnden till ett möte, men nu har vi fått fart igen säger Ingela. Under det senaste nämndmötet uppdaterade vi den handbok för kvinna ombordarbetet som finns utlagd på hemsidan. Vi vill få de kvinnor som är med på våra aktiviteter att ta för sig, och våga mer.

/Stina Jansson

Två seglare på väg

Stina Jansson — Thu, 26 Aug 2010 06:29:46 +0000

Två resebrev från skepparen på Amelit och hans besättning. Du kan läsa mera om dem i nummer åtta av På Kryss.

Foto:Lena Hansson

Varför jag valde att segla med Atlantic Rally Crousing (ARC) över Atlanten.
Anledningen att jag valde att segla med ARC över Atlanten, är 3 skäl. Först och främst den sociala biten. Det är 250 båtar som deltar i ARC och ca 1 000 personer. Man samlas på Gran Canaria 14 dagar innan start. Då börjar ett intensivt minglande på kvällarna och på dagarna är det olika seminarier, allt från hur man blir firad från en båt av helikopter vid nödsituation, vädertolkning, proviantering, kommunikation till sjöss etc. Genom minglandet lär man snabbt känna ett stort antal seglare, varav en stor del av dem kommer att segla Jorden Runt. Det andra skälet är det praktiska. ARC fixar mycket runt om, bokar upp båtplatser etc. Det 3:e skälet är att man har en mycket bra support dels i form av väderprognoser men också ett SSB-nät, där man 2 gånger per dygn utbyter information med andra seglare, då framförallt deras positioner samt aktuell vädersituation. I år firar ARC 25-års jubileum, vilket gör det extra roligt att delta. Flera veteraner som seglade över för 25 år sedan kommer också att delta.

/Kaj Liljebladh, skeppare ombord på Amelit

Foto:Kaj LIljebladh

Varför Lena valde att segla som crew med Atlantic Rally Crousing (ARC) över Atlanten.
Anledningen att jag, Lena, valde att segla med ARC som crew är min chanse att få korsa ännu ett stort hav. Den största utmaningen är kanske att våga ta ett beslut att segla med en kapten som jag inte kände innan under 7 månader, 7 dagar i veckan, 24 timmar om dygnet. Vi båda har insett att vår ”konstelation” på båten är rätt så unik, men med begränsat textutrymmet här, får vi lämna detta där hän.Nu har jag förmånen att fått vara med ända från Sverige och efter drygt 2 månader ihop på en ”rätt” så begränsad yta, så är summeringen att jag kan inte komma till en bättre kapten/båt. Att dessutom får vara med när ARC firar sitt 25-årsjubileum känns mycket spännande. Då vi befinner oss i norra Spanien, har inte den rätta ARC känslan infunnit sig ännu, vi har bara mött 2 nordbor sedan avseglingen varav en båt som ska korsa Atlanten i november dock ej i ARC, och inga andra ARC seglare. Men det blir det troligen ändring på detta då vi kommer till La Corona, då många som väljer att korsa Biscaya väljer denna hamn .
/Lena Hansson, besättning ombord på Amelit

Ändrade planer för VTS Göteborg

Stina Jansson — Wed, 25 Aug 2010 08:00:28 +0000

Tidigare i veckan informerade Sjöfartsverket om att de stoppar beslutet att flytta VTS West Coast till Södertälje. Under våren beslutade Sjöfartsverket att flytta sin övervakningscentral (VTS) för Göteborgs hamn och skärgården runt omkring till Södertälje. Genom flytten skulle VTS-operatörernas roll ändras från en bestämmande roll till enbart en rådgivande, vilket naturligtvis skulle påverka säkerheten i hamnen. Ett antal av de fjorton anställda som berördes av beslutet har redan flyttat till Södertälje, och några har sagt upp sig. Under sommaren har bland annat Sveriges redarförening, rederiet Stena Lina och vd för Göteborgs hamn arbetat för att då till en ändring av beslutet, och nu verkar det som lobbyarbetet har resultat. Göteborg är Sveriges största hamn och har en omfattande trafik med fartyg som har farligt gods, olika kemikalier, många främmande kryssningsbåtar och skärgårdstrafik.

Foto:Tord StrØmdal, Sjöfartsverkets bildbank

/Stina Jansson

Medlem: Dolly tillhör sjömansfolket

Stina Jansson — Tue, 24 Aug 2010 08:00:29 +0000

Dolores Alm, 63 år från Vagnhärad, älskar långseglarlivet. Hon har sjöfart och sjöfolk i blodet, är dotter till en sjöman och sedan 34 år gift med Lennart som under många år var maskinbefäl på Wallenius-rederiet. Med deras Malö 50:a som bär hennes smeknamn Dolly seglar de i Medelhavet.

Idén till fru Alms ganska ovanliga förnamn menar Dolores kom när hennes pappa tog en paus i sjömanslivet och var gaucho på Pampas i Argentina. Pappan var polsk sjöman och efter tiden på Pampas tog han mönstring på en båt till New York, träffade en vacker amerikanska, gifte sig och födde en dotter – Dolores.
”Jag har alltid tillhört sjömansfolket och har länge varit en sjömanshustru”, säger Dolores som menar att det har gjort henne praktiskt lagd och gett henne en förmåga att klara av en mängd nya situationer i livet.
”När Lennart och jag började prata om att köpa segelbåt bestämde jag mig för att något kuttersmycke skulle jag inte bli. Vi skulle kunna segla båten båda två, veta hur den fungerade, hur man gör i olika situationer och vindar.”
Sagt och gjort. En snabbkurs i Florida blev lösningen Det här var i slutet av nittiotalet och paret Alm ville köpa en Malö Neptun, men först skulle kuttersmycket bli fullvärdig matros.
”Lennart och jag seglade tillsammans med en instruktör och så tog vi skepparexamen. På en vecka.”
I många år har de nu haft en behaglig tillvaro med långseglingar till och i Medelhavet blandat med några månaders vanligt liv hemma i Vagnhärad. De tillhör Kryssarklubbens Medelhavskrets och gillar kretsens tidning Odyssé som kommer ut fyra gånger per år.
”Där får vi tips och idéer som vi kan ha nytta av under våra seglingar. Sen när vi är ute och långseglar känner vi gemenskap med andra kretsmedlemmar. Det är alltid någon som tipsar om någon bra hamn eller har träffat någon som vi kanske träffar senare. Vi blir som en stor familj.”
Att Dolores känner en gemenskap och trygghet i långseglarlivet är naturligt. Hon tillhör som sagt sjömansfolket. Med Lennart har hon hunnit med två varv runt jorden på Wallenius-fartyg, först som nygift och sedan när deras förstfödde son var 18 månader. Från New York som barn kom hon till Polen med Polska Amerika Linjens passagerarfartyg ”Batory”. Det var 1951 och Dolores började skolan i den fina sjöstaden Sopot.
”Sen bar det iväg till Sri Lanka som då hette Ceylon. Någon segling blev det inte, men där lärde jag mig snorkla och dyka. Jag började också tävla i simhopp, så nu när vi ligger för ankar i någon vik dyker jag alltid från båten. Hellre det än att försiktigt kliva ifrån badstegen.”
Dolores och Lennarts favoritvik ligger vid Toulon på franska Rivieran. Ute på ön och naturreservatet ”Ile de Port Cros” kan de ligga flera dagar och bara njuta a livet.
”Då blir det bad 10 – 15 gånger om dagen och alltid med ett hopp från fören.”
Det var också till en fransk hamn som Dolores och Lennart kom till sommaren 2005. De tittade på varandra och i samförstånd tyckte de att de växt ur deras Malö Neptun. Lennart la ut båten till försäljning och efter två månader var den såld.
”Vi hade längtat efter en Malö 50 och så blev det. Den är elva meter lång och har akterruff. Klart att vi gärna hade haft en ännu större båt, men man får rätta mun efter kappsäck. Det är betydligt mer än hamnavgifter som står på utgiftslistan under långseglingar.”
Deras barn, Ricky och Rita, är vuxna och har tagit över firman Motor Service Sweden AB som säljer reservdelar till handelsfartyg. Lennart och Dolores drev den innan de blev helt fria och kunde ägna sig fullt ut åt långssegling.
”Vi har ingen tv ombord. Vi läser, har givande samtal i sittbrunnen och har många goda vänner överallt. Sen har vi ju Abbis, förstås. Vår envisa skåning till katt från Abbekås.”
Micke Westin

Inget övertagande av hotade fyrar

Stina Jansson — Mon, 23 Aug 2010 08:00:49 +0000

Skelleftekretsen har haft långtgående diskussioner om att ta över två fyrar som ska släckas ner av Sjöfartsverket. Nu väljer kretsen att inte göra det.
Kretsen har skrivit ett nej-tackbrev till Farledsavdelningen på Sjöfartsverket angående skötseln av Bjuröklubbs Nordöstra och Kågnäshällans fyrar som man haft diskussioner under lång tid med verket om att få överta.
Det är Skelleftekretsens Lars-Jonny Landström, ordförande i Hamn- och farledskommitténs, som haft diskussioner med Sjöfartsverket, som nu släcker och säljer ut fyrar i rask takt fyrar längs Västernorrlandskusten som inte längre behövs av yrkessjöfarten.
Nu har alltså Skelleftekretsen valt att hoppa av vidare diskussioner med Sjöfartsverket. Det efter att kraven för övertagandet blivit för stora och att Sjöfartsverket också avvecklat de två ensfyrarna vid Furuögrund som man hoppats få överta och låta fortsätta lysa, men marken såldes i stället till en högstbjudande privatperson, när inte kretsen vill delta i budgivningen.

– Vi menar att fyrar är viktiga för fritidsbåtarna som blir allt fler på Norrlandskusten, säger Lars-Jonny Landström. Och lägger till att fritidsbåtarna blir alltmer hänvisade till att använda GPS i sin navigation när kustfyrarna för den mindre sjöfarten släcks ner.

Totalt är det ett drygt tjugotal fyrar i Norrland som Sjöfartsverket försöker hitta nya ägare till. I hela Sverige är det ett 80-tal fyrar som redan har eller kommer att säljas eller i värsta fall rivas under de närmsta åren.
– Det är inte så många båtklubbar som velat ta över lokala fyrar, det är snarare hembygdsföreningar och liknande som visat intresse säger Stig Lind som arbetar med avyttringarna av fyrar på Sjöfartsverket. Han säger också att det inte är någon aktiv debatt om detta längre.
Micke Westin